Sorlig dag idag.

Jag kanske inte borde bli som jag blev idag, men det är inte lätt att se en vän så  hemsk mkt nere..
Att se henne i ögonen och ser att tårarna bränner bakom ögonlocken..
Medans jag ser så känner jag själv... Att det börjar brännas o fan jag tänker Nej!
Men så fort jag såg dig idag så fick jag upp bilder, allt som du har berättat o hänt...
Jag borde inte vara ledsen, jag borde stå rakt brevid min vänn o ge tröst! ,
men tankarna far runt i mitt huved. ORK? vart kommer all dess ork? Jag förstår inte..
Din blick var borta, i dina ögon fanns inte gnistan kvar bara tårar.
Tårar som fick komma fram och brännas tills dem försvann.
jag tänker väldigt mkt på att tänk om en av mina ??
Vart skulle jag hamnat? Vart skulle alla hundar? Hur skulle jag vara?
Denna tanken finns i mitt huvud varje dag jag vaknar, nästan så jag inte vågar gå hemmifrån.
Jag fattar inte hur ni orkar? Men styrka finns det tydligen gott om i allas själar..
Mera i er! <3

Jag får sluta att blunda för sanningen, Det sårar bara mig själv..
Jag förstår inte längre, jag har kopplat bort det. Men nu har jag insätt det är sant.
jag vill säga så mycket, men allt blir så svårt.